Psaltaren 62
1 En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.
Truly my soul waiteth upon Elohim: from him cometh my salvation.
2 Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.
He only is my rock and my salvation; he is my defence; I shall not be greatly moved.
3 Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?
How long will ye imagine mischief against a man? ye shall be slain all of you: as a bowing wall shall ye be, and as a tottering fence.
4 De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)
They only consult to cast him down from his excellency: they delight in lies: they bless with their mouth, but they curse inwardly. (Selah)
5 Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.
My soul, wait thou only upon Elohim; for my expectation is from him.
6 Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.
He only is my rock and my salvation: he is my defence; I shall not be moved.
7 När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.
In Elohim is my salvation and my glory: the rock of my strength, and my refuge, is in Elohim.
8 Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)
Trust in him at all times; ye people, pour out your heart before him: Elohim is a refuge for us. (Selah)
9 Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.
Surely men of low degree are vanity, and men of high degree are a lie: to be laid in the balance, they are altogether lighter than vanity.
10 Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.
Trust not in oppression, and become not vain in robbery: if riches increase, set not your heart upon them.
11 Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.
Elohim hath spoken once; twice have I heard this; that power belongeth unto Elohim.
12 Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.
Also unto thee, O YHWH, belongeth mercy: for thou renderest to every man according to his work.
