Psaltaren 61

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på strängaspel. Hör, Gud, mitt rop, och akta uppå mina bön.

Dawid dwom. Ao, Onyankopɔn, tie me sufrɛ; tie me mpaebɔ.

2 Härnedre på jordene ropar jag till dig, när mitt hjerta i ångest är: För mig dock uppå en hög klippo.

Mifi asase ano frɛ wo, mefrɛ wo, efisɛ me koma atɔ beraw; fa me kɔ ɔbotan a ɛware sen me no so.

3 Ty du äst min tillflykt; ett starkt torn för mina fiendar.

Woayɛ me guankɔbea, aban a ɛyɛ den ma ɔtamfo no.

4 Jag vill bo uti dine hyddo till evig tid, och min tröst hafva under dina vingar. (Sela)

Me kɔn dɔ sɛ metena wo ntamadan no mu afebɔɔ na manya guankɔbea wɔ wo ntaban nwini ase.

5 Ty du, Gud, hörer mina löften; du lönar dem väl, som ditt Namn frukta.

Woate me bɔ a mehyɛe no, Onyankopɔn; na wode wɔn a wosuro wo din no agyapade ama me.

6 Du gifver Konungenom långt lif, att hans år vara ifrå slägte till slägte;

To ɔhene nkwanna mu bebree; na ne mfe mfi awo ntoatoaso nkodu awo ntoatoaso.

7 Att han må evigliga för Gudi sittandes blifva. Bevisa honom godhet och trohet, att de bevara honom;

Ma onni hene wɔ Onyankopɔn anim daa fa wʼadɔe ne wo nokware bɔ ne ho ban.

8 Så vill jag lofsjunga dino Namne evinnerliga, att jag må betala mina löften dageliga.

Afei mɛto ayeyi dwom ama wo din daa na madi me bɔhyɛ so daa nyinaa. Wɔde ma dwonkyerɛfo. De ma Yedutun.