Psaltaren 61

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på strängaspel. Hör, Gud, mitt rop, och akta uppå mina bön.

Ki he Takimuʻa ʻi he Nekina, ko e Saame ʻa Tevita. ‌ʻE ʻOtua, ke ke fanongo ki heʻeku tangi; tokanga ki heʻeku lotu.

2 Härnedre på jordene ropar jag till dig, när mitt hjerta i ångest är: För mig dock uppå en hög klippo.

Te u tangi kiate koe mei he ngataʻanga ʻo māmani, ʻoka taʻomia hoku loto: ke ke tataki au ki he maka ʻoku māʻolunga hake ʻiate au.

3 Ty du äst min tillflykt; ett starkt torn för mina fiendar.

He naʻa ke hoko ko hoku ungakiʻi, ko e fale māʻolunga pea mālohi ki he fili.

4 Jag vill bo uti dine hyddo till evig tid, och min tröst hafva under dina vingar. (Sela)

Te u nofomaʻu ʻi ho fale fehikitaki ʻo taʻengata: te u falala ki he malu ʻo ho kapakau. (Sila)

5 Ty du, Gud, hörer mina löften; du lönar dem väl, som ditt Namn frukta.

He kuo ke fanongo ki heʻeku ngaahi fuakava, ʻE ʻOtua: kuo ke foaki kiate au ʻae tofiʻa ʻokinautolu ʻoku manavahē ki ho huafa.

6 Du gifver Konungenom långt lif, att hans år vara ifrå slägte till slägte;

Te ke fakatolonga ʻae moʻui ʻae tuʻi, mo hono ngaahi taʻu ʻo hangē mei he toʻutangata ki he toʻutangata.

7 Att han må evigliga för Gudi sittandes blifva. Bevisa honom godhet och trohet, att de bevara honom;

‌ʻE nofomaʻu ia ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua taʻengata: ke ke teuteu ʻae ʻaloʻofa mo e moʻoni ʻaia te na fakamoʻui ia. Ko ia te u hiva fakamālō ai ki ho huafa ʻo taʻengata, koeʻuhi ke u fai ki heʻeku ngaahi fuakava ʻi he ʻaho kotoa pē.

8 Så vill jag lofsjunga dino Namne evinnerliga, att jag må betala mina löften dageliga.

Ko ia te u hiva fakamālō ai ki ho huafa ʻo taʻengata, koeʻuhi ke u fai ki heʻeku ngaahi fuakava ʻi he ʻaho kotoa pē.