Psaltaren 61

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på strängaspel. Hör, Gud, mitt rop, och akta uppå mina bön.

Til sangmesteren, på strengelek; av David. Hør, Gud, mitt klagerop, merk på min bønn!

2 Härnedre på jordene ropar jag till dig, när mitt hjerta i ångest är: För mig dock uppå en hög klippo.

Fra jordens ende roper jeg til dig, mens mitt hjerte vansmekter; før mig på en klippe, som ellers blir mig for høi!

3 Ty du äst min tillflykt; ett starkt torn för mina fiendar.

For du har vært min tilflukt, et sterkt tårn imot fienden.

4 Jag vill bo uti dine hyddo till evig tid, och min tröst hafva under dina vingar. (Sela)

La mig bo i ditt telt i all evighet, la mig finne ly i dine vingers skjul! (Sela)

5 Ty du, Gud, hörer mina löften; du lönar dem väl, som ditt Namn frukta.

For du, Gud, har hørt på mine løfter, du har gitt mig arv med dem som frykter ditt navn.

6 Du gifver Konungenom långt lif, att hans år vara ifrå slägte till slägte;

Du vil legge dager til kongens dager, hans år skal være som slekt efter slekt,

7 Att han må evigliga för Gudi sittandes blifva. Bevisa honom godhet och trohet, att de bevara honom;

han skal trone evindelig for Guds åsyn; sett miskunnhet og trofasthet til å bevare ham!

8 Så vill jag lofsjunga dino Namne evinnerliga, att jag må betala mina löften dageliga.

Så vil jeg lovsynge ditt navn til evig tid, forat jeg kan innfri mine løfter dag efter dag.