Psaltaren 61

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på strängaspel. Hör, Gud, mitt rop, och akta uppå mina bön.

Til Sangmesteren. Til Strengespil. Af David.

2 Härnedre på jordene ropar jag till dig, när mitt hjerta i ångest är: För mig dock uppå en hög klippo.

Hør, o Gud, paa mit Raab og lyt til min Bøn!

3 Ty du äst min tillflykt; ett starkt torn för mina fiendar.

Fra Jordens Ende raaber jeg til dig. Naar mit Hjerte vansmægter, løft mig da op paa en Klippe,

4 Jag vill bo uti dine hyddo till evig tid, och min tröst hafva under dina vingar. (Sela)

led mig, thi du er min Tilflugt, et mægtigt Taarn til Værn imod Fjenden.

5 Ty du, Gud, hörer mina löften; du lönar dem väl, som ditt Namn frukta.

Lad mig evigt bo som Gæst i dit Telt, finde Tilflugt i dine Vingers Skjul! (Sela)

6 Du gifver Konungenom långt lif, att hans år vara ifrå slägte till slägte;

Ja du, o Gud, har hørt mine Løfter, opfyldt deres Ønsker, der frygter dit Navn.

7 Att han må evigliga för Gudi sittandes blifva. Bevisa honom godhet och trohet, att de bevara honom;

Til Kongens Dage lægger du Dage, hans Aar skal være fra Slægt til Slægt.

8 Så vill jag lofsjunga dino Namne evinnerliga, att jag må betala mina löften dageliga.

Han skal trone evigt for Guds Aasyn; send Naade og Sandhed til at bevare ham! Da vil jeg evigt love dit Navn og saaledes Dag efter Dag indfri mine Løfter.