Psaltaren 61

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på strängaspel. Hör, Gud, mitt rop, och akta uppå mina bön.

Zborovođi. Uza žičana glazbala. Davidov. O Bože, vapaj mi poslušaj, budi pomnjiv na molitvu moju!

2 Härnedre på jordene ropar jag till dig, när mitt hjerta i ångest är: För mig dock uppå en hög klippo.

S kraja zemlje vapijem k tebi jer mi srce klonu. Dignut ćeš me na liticu i pokoj mi dati,

3 Ty du äst min tillflykt; ett starkt torn för mina fiendar.

jer ti si moje sklonište, utvrda čvrsta protiv dušmana.

4 Jag vill bo uti dine hyddo till evig tid, och min tröst hafva under dina vingar. (Sela)

O, da mi je stanovati uvijek u tvom šatoru, da se sklanjat' mogu pod okrilje tvoje!

5 Ty du, Gud, hörer mina löften; du lönar dem väl, som ditt Namn frukta.

Jer ti, Bože, usliši molbe moje, dade mi baštinu onih što ime ti štuju.

6 Du gifver Konungenom långt lif, att hans år vara ifrå slägte till slägte;

Kraljevim danima pridometni danÄa, kroz koljena mnoga nek' mu ljeta traju,

7 Att han må evigliga för Gudi sittandes blifva. Bevisa honom godhet och trohet, att de bevara honom;

nek' pred Bogom uvijek vlada; dobrotu i vjernost pošalji da ga čuvaju!

8 Så vill jag lofsjunga dino Namne evinnerliga, att jag må betala mina löften dageliga.

Ovako ću pjevat svagda tvom imenu, dan za danom vršit' zavjete svoje.