Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

Ki he Takimuʻa ʻi he Susani-Etuta, ko e Saame mahuʻinga ʻa Tevita, ke ako ʻaki; ʻi heʻene tauʻi ʻa ʻElama-Nahalaimi mo ʻElama-Sopa, pea liu mai ʻa Soape, ʻo ne tāmateʻi ʻi he luo ʻoe māsima ʻae tokotaha mano ma toko ua afe ʻoe kakai ʻItomi. ‌ʻE ʻOtua, kuo ke liʻaki ʻakimautolu; kuo ke veteki ʻakimautolu; naʻa ke houhau; ke ke toe tafoki mai kiate kimautolu.

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

Kuo ke lulu ʻae fonua ke tetetete; kuo mafahifahi ia: ke ke fakalelei hono ngaahi maumau; he ʻoku ngalulu ia.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

Kuo ke fakahā ʻae ngaahi meʻa faingataʻa ki hoʻo kakai; kuo ke fakainu ʻaki ʻakimautolu ʻae uaine fakaofo.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

Kuo ke foaki ʻae fuka kiate kinautolu naʻe manavahē kiate koe, ke fakahā ia koeʻuhi ko e moʻoni. (Sila)

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

Koeʻuhi ke hao ʻaia ʻoku ke ʻofa ai; ke ke fakamoʻui ʻaki ho nima toʻomataʻu, ʻo fanongo kiate au.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

Kuo folofola ʻae ʻOtua ʻi heʻene māʻoniʻoni; “Te u fiefia, te u vaeua ʻa Sikemi, ʻo fuofua ʻae luo ʻo Sukote.

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

‌ʻOku ʻoʻoku ʻa Kiliati, pea ʻoʻoku mo Manase; ko e mālohi foki ʻo hoku ʻulu ʻa ʻIfalemi; ko ʻeku fai fono ʻa Siuta;

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Ko ʻeku ipu kaukauʻanga ʻa Moape; te u lī hoku topuvaʻe ki ʻolunga ki ʻItomi: Filisitia, ke ke vikiviki koe koeʻuhi ko au.”

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Ko hai te ne ʻomi au ki he kolo mālohi? Ko hai te ne aʻutaki au ki ʻItomi?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

‌ʻE ʻOtua, ʻe ʻikai te ke fai ia, ʻa koe kuo ke liʻaki ʻakimautolu? ʻA koe, ʻE ʻOtua, naʻe ʻikai te ke ʻalu mo ʻemau ngaahi kautau?

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Ke ke tuku kiate kimautolu ʻae tokoni mei he mamahi: he ʻoku taʻeʻaonga ʻae tokoni ʻae tangata.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

Ko e meʻa ʻi he ʻOtua te tau fai mālohi ai: he ko ia ia te ne malaki hifo hotau ngaahi fili.