Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

Načelniku godbe, na šestostrunje pričanja, pesem odlična Davidova, za uk. Ko se je boril sè Sirci Mezopotamijskimi, in Sirci Zobejskimi in je Joab vrnivši se pobil Edomejcev v solni dolini dvanajst tisoč. O Bog, zavrgel si nas bil, raztrgal nas, srdit si bil, povrni se nam.

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

Zmajal si bil deželo, razdrobil jo; sceli kosove njene, ker omahuje.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

Storil si bil, da je ljudstvo tvoje čutilo trdóst, dál si nam bil piti grozo kakor vino.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

Dal si njim, ki se tebe bojé, zastavo, katero naj rabijo, zaradi resnice mogočno.

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

Da se rešijo ljubljenci tvoji; reši z desnico svojo in usliši me.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

Bog je govoril po svetosti svoji, radoval se bodem; v delež dobim Sihem, in dolino Sukotsko merim.

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

Moj je Gilead in moj Manase in Efraim glave moje moč, Juda postavodajalec moj.

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Moab umivalnica moja, na Edomejca vržem čevelj svoj, nad máno, Palestina, ukaj!

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Kdo bi me popeljal v mesto trdno, kdo bi me peljal noter do Edomeje?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

Ali nisi bil ti, Bog, zavrgel nas; da nisi hodil, Bog, med našimi vojskámi?

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Daj nam pomoč zoper sovražnika; ker ničeva je pomoč človeška.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

V Bogu delajmo vrlo, in on bode poteptal sovražnike naše.