Psaltaren 60
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
Ki te tino kaiwhakatangi. Huhana Erutu. He Mikitama, na Rawiri, hei whakaako. No tana whawhaitanga ki a Aramanaharaima raua ko Aramatopa. Na hoki ana a Ioapa, a patua ana e ia a Eroma ki te Raorao Tote, kotahi tekau ma rua mano. E te Atua, kua pa nga matou e koe, kua oti matou te whakamarara e koe, kua riri koe; tahuri mai ano ki a matou.
2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
Wiri ana te whenua i a koe: kua ngatata i a koe: whakakapia ona wahi pakaru; e ru ana hoki.
3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
He mea pakeke kua whakakitea e koe ki tau iwi, kua oti matou te whakainu e koe ki te waina e wiri ai.
4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
Kua homai e koe he kara ki te hunga e wehi ana i a koe: kia whakakitea hei mea mo te pono. (Hera)
5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
Hei mea e mawhiti ai au e aroha ai: ma tou matau e whakaora, whakahokia mai hoki he kupu ki ahau.
6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
Kua korero te Atua i runga i tona tapu; ka hari ahau, ka kotikoti i Hekeme, ka roherohe hoki i te raorao o Hukota.
7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
Noku Kireara, noku ano a Manahi, ko Eparaima ano hoki te kaha o toku matenga; ko Hura taku kaiwhakatakoto ture;
8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
Ko Moapa taku oko horoi; ka maka e ahau toku hu ki runga ki Eroma: e Pirihitia, ko ahau hei whakamanamana mau.
9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
Ma wai ahau e kawe ki te pa kaha? Na wai ahau i arahi ki Eroma?
10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
He teka ranei, e te Atua, kua panga matou e koe? kahore hoki koe, e te Atua, e haere tahi me a matou taua.
11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
Homai he awhina mo matou ki o matou hoariri: he teka noa hoki te awhina a te tangata.
12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
Ma te Atua tatou ka toa ai: mana hoki e takahi ki raro o tatou hoa whawhai.
