Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

In finem, pro his qui immutabuntur, in tituli inscriptionem ipsi David, in doctrinam, cum succendit Mesopotamiam Syriæ et Sobal, et convertit Joab, et percussit Idumæam in valle Salinarum duodecim millia. [Deus, repulisti nos, et destruxisti nos; iratus es, et misertus es nobis.

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

Commovisti terram, et conturbasti eam; sana contritiones ejus, quia commota est.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

Ostendisti populo tuo dura; potasti nos vino compunctionis.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

Dedisti metuentibus te significationem, ut fugiant a facie arcus; ut liberentur dilecti tui.

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

Salvum fac dextera tua, et exaudi me.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

Deus locutus est in sancto suo: lætabor, et partibor Sichimam; et convallem tabernaculorum metibor.

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

Meus est Galaad, et meus est Manasses; et Ephraim fortitudo capitis mei. Juda rex meus;

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Moab olla spei meæ. In Idumæam extendam calceamentum meum: mihi alienigenæ subditi sunt.

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Quis deducet me in civitatem munitam? quis deducet me usque in Idumæam?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

nonne tu, Deus, qui repulisti nos? et non egredieris, Deus, in virtutibus nostris?

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Da nobis auxilium de tribulatione, quia vana salus hominis.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

In Deo faciemus virtutem; et ipse ad nihilum deducet tribulantes nos.]