Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

Þennan sálm orti Davíð þegar hann átti í ófriði við Sýrlendinga og óvíst var um úrslit. Þetta gerðist á sama tíma og Jóab, hershöfðingi Ísraels, vann sigur á 12.000 Edomítum í Saltdalnum. Þú Guð, hefur útskúfað okkur og brotið niður varnirnar. Þú hefur reiðst okkur og tvístrað. Drottinn sýndu aftur miskunn þína.

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

Þú lést landið skjálfa, sprungur opnuðust. Drottinn læknaðu það og græddu sárin.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

Þú lést lýð þinn kenna á hörðu, við reikuðum eins og drukknir menn.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

En nú hefur þú reist okkur herfána! Þangað stefnum við allir sem elskum þig.

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

Réttu út þína sterku hönd og frelsaðu okkur! Bjargaðu ástvinum þínum.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

Guð hefur heitið hjálp. Hann hefur svarið það við heilagleika sinn! Er að undra þótt ég sé glaður?!

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

„Síkem, Súkkót, Gíleað, Manasse – allt er þetta mitt, “segir hann. „Júda gefur konung og Efraím varðmenn.

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Móab er þjónn minn og Edóm þræll. Og yfir Filisteu æpi ég siguróp!“

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Hver fer með til Edóms, inn í víggirtar borgir hans?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

Guð! Hann sem áður útskúfaði og yfirgaf hersveitir okkar!

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Drottinn, styð okkur gegn óvinunum, því að ekki hjálpa menn.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

Með Guðs hjálp vinnum við stórvirki, hann mun fótum troða óvinina.