Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

Au chef des chantres. Sur le lis lyrique. Hymne de David, pour enseigner. Lorsqu’il fit la guerre aux Syriens de Mésopotamie et aux Syriens de Tsoba, et que Joab revint et battit dans la vallée du sel douze mille Édomites. O Dieu! tu nous as repoussés, dispersés, Tu t’es irrité: relève-nous!

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

Tu as ébranlé la terre, tu l’as déchirée: Répare ses brèches, car elle chancelle!

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

Tu as fait voir à ton peuple des choses dures, Tu nous as abreuvés d’un vin d’étourdissement.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

Tu as donné à ceux qui te craignent une bannière, Pour qu’elle s’élève à cause de la vérité. (Pause)

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

Afin que tes bien-aimés soient délivrés, Sauve par ta droite, et exauce-nous!

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

Dieu a dit dans sa sainteté: Je triompherai, Je partagerai Sichem, je mesurerai la vallée de Succoth;

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

A moi Galaad, à moi Manassé; Éphraïm est le rempart de ma tête, Et Juda, mon sceptre;

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Moab est le bassin où je me lave; Je jette mon soulier sur Édom; Pays des Philistins, pousse à mon sujet des cris de joie!

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Qui me mènera dans la ville forte? Qui me conduira à Édom?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

N’est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous as repoussés, Et qui ne sortais plus, ô Dieu, avec nos armées?

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Donne-nous du secours contre la détresse! Le secours de l’homme n’est que vanité.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

Avec Dieu, nous ferons des exploits; Il écrasera nos ennemis.