Psaltaren 60
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
To the chief Musician upon Shushaneduth, Michtam of David, to teach; when he strove with Aramnaharaim and with Aramzobah, when Joab returned, and smote of Edom in the valley of salt twelve thousand. O God, thou hast cast us off, thou hast scattered us, thou hast been displeased; O turn thyself to us again.
2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
Thou hast made the earth to tremble; thou hast broken it: heal its breaches; for it shaketh.
3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
Thou hast shown thy people hard things: thou hast made us to drink the wine of astonishment.
4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
Thou hast given a banner to them that fear thee, that it may be displayed because of the truth. (Selah)
5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
That thy beloved may be delivered; save with thy right hand, and hear me.
6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
God hath spoken in his holiness; I will rejoice, I will divide Shechem, and measure out the valley of Succoth.
7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
Gilead is mine, and Manasseh is mine; Ephraim also is the strength of my head; Judah is my lawgiver;
8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
Moab is my washpot; over Edom will I cast out my shoe: Philistia, triumph thou because of me.
9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
Who will bring me into the strong city? who will lead me into Edom?
10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
Wilt thou not, O God, who hadst cast us off? and thou, O God, who didst not go out with our armies?
11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
Give us help from trouble: for vain is the help of man.
12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
Through God we shall do valiantly: for he will tread down our enemies.
