Psaltaren 60
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
For the leader. On shushan eduth. A michtam of David (for teaching), when he fought with Aram-naharaim and Aram-zobah, and Joab returned and defeated twelve thousand Edomites in the Valley of Salt. O God, you have spurned and broken us, routing us in your wrath – restore us!
2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
You have shaken the land and cleft it; heal its tottering breaches.
3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
You have made your people drink hardship, and given us wine of reeling.
4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
You have given those who fear you a banner, a rallying-place from the bow, (Selah)
5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
for the rescue of your beloved. Save by your right hand and answer us.
6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
God did solemnly swear: ‘As victor will I divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.
7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
Mine is Gilead, mine is Manasseh, Ephraim is the defence of my head, Judah my sceptre of rule,
8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
Moab the pot that I wash in, Edom – I cast my shoe over it, I shout o’er Philistia in triumph.’
9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
O to be brought to the fortified city! O to be led into Edom!
10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
Have you not spurned us, O God? You do not march forth with our armies.
11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
Grant us help from the foe, for human help is worthless.
12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
With God we shall yet do bravely: he himself will tread down our foes.
