Psaltaren 60
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
“For the leader of the music; upon the Shushan-Eduth; a psalm of David for instruction; when he was at strife with the Syrians of Mesopotamia, and the Syrians of Zoba; when Joab returned, and smote twelve thousand Edomites in the valley of Salt.” O God! thou hast forsaken us; thou hast broken us in pieces; Thou hast been angry! O revive us again!
2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
Thou hast made the land tremble; thou hast rent it; O heal its breaches, for it tottereth!
3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
Thou hast caused thy people to see hard things; Thou hast made us drink the wine of reeling.
4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
Lift up a banner for them that fear thee, For the sake of thy faithfulness, that they may escape!
5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
That thy beloved may be delivered, Save with thy right hand, and answer me!
6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
God promiseth in his holiness; I will rejoice; I shall yet divide Shechem, And measure out the valley of Succoth.
7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
Gilead shall be mine, and mine Manasseh; Ephraim shall be my helmet, And Judah my sceptre;
8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
Moab shall be my wash-bowl; Upon Edom shall I cast my shoe; I shall triumph over Philistia!
9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
Who will bring me to the strong city? Who will lead me into Edom?
10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
Wilt not thou, O God! who didst forsake us, And didst not go forth with our armies?
11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
Give us thine aid in our distress, For vain is the help of man!
12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
Through God we shall do valiantly; For he will tread down our enemies.
