Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

TO THE OVERSEER. [SET] ON “LILY OF TESTIMONY.” A MIKTAM OF DAVID, TO TEACH, IN HIS STRIVING WITH ARAM-NAHARAIM AND WITH ARAM-ZOBAH, WHEN JOAB TURNS BACK AND STRIKES EDOM IN THE VALLEY OF SALT—TWELVE THOUSAND. O God, You had cast us off, You had broken us—had been angry! You turn back to us.

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

You have caused the land to tremble, You have broken it, Heal its breaches, for it has moved.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

You have shown Your people a hard thing, You have caused us to drink wine of trembling.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

You have given an ensign to those fearing You, To be lifted up as an ensign Because of truth. (Selah)

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

That Your beloved ones may be drawn out, Save [with] Your right hand, and answer us.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

God has spoken in His holiness: I exult—I apportion Shechem, And I measure the Valley of Succoth,

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

Gilead [is] Mine, and Manasseh [is] Mine, And Ephraim [is] the strength of My head, Judah [is] My lawgiver,

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Moab [is] My pot for washing, Over Edom I cast My shoe, Shout, concerning Me, O Philistia.

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Who brings me [to] a city of bulwarks? Who has led me to Edom?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

Is it not You, O God? Have You cast us off? And do You not go forth, O God, with our hosts?

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Give to us help from adversity, And the deliverance of man [is] vain.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

We do mightily in God, And He treads down our adversaries!