Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

“To the chief musician upon Shushan'eduth, a Michtham of David, to teach, When he fought with Aram-naharayim, and with Aram-zobah, and Joab returned, and smote of Edom in the Salt Valley twelve thousand [men].” O God, thou hast cast us off, thou hast made a breach in us, thou hast been displeased: restore now unto us [thy favor].

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

Thou hast caused the earth to quake; thou hast split it: heal her breaches; for she is moved.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

Thou hast caused thy people to see hard things: thou hast made us to drink the wine of confusion.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

Thou hast given to those that fear thee a banner, to elevate themselves, because of the truth. (Selah)

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

In order that thy beloved may be delivered: help with thy right hand, and answer me.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

God hath spoken in his holiness: I will exult, I will divide Shechem, and the valley of Succoth will I measure out.

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

Mine is Gil'ad, and mine is Menasseh; Ephraim also is the strong-hold of my head; of Judah are my chiefs;

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Moab is my washpot; upon Edom will I cast my shoe: Philistia, triumph thou but over me.

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Who will bring me into the fortified city? who will lead me as far as Edom?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

Behold, it is thou, O God, who hast cast us off; and thou, O God, goest not forth with our armies.

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Give us help against the assailant; for vain is the help of man.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

Through God shall we do valiantly: and he it is that will tread down our assailants.