Psaltaren 60
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
To the chief Musician. On Shushan. Testimony. Michtam of David; to teach: when he strove with the Syrians of Mesopotamia, and the Syrians of Zobah, and Joab returned, and smote the Edomites in the valley of salt, twelve thousand. O God, thou hast cast us off, thou hast scattered us, thou hast been displeased: restore us again.
2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
Thou hast made the earth to tremble, thou hast rent it: heal the breaches thereof; for it shaketh.
3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
Thou hast shewn thy people hard things; thou hast made us to drink the wine of bewilderment.
4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
Thou hast given a banner to them that fear thee, that it may be displayed because of the truth, (Selah)
5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
That thy beloved ones may be delivered. Save with thy right hand, and answer me.
6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
God hath spoken in his holiness: I will exult, I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.
7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
Gilead is mine, and Manasseh is mine, and Ephraim is the strength of my head; Judah is my law-giver;
8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
Moab is my wash-pot; upon Edom will I cast my sandal; Philistia, shout aloud because of me.
9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
Who will bring me into the strong city? who will lead me unto Edom?
10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
[Wilt] not thou, O God, who didst cast us off? and didst not go forth, O God, with our armies?
11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
Give us help from trouble; for vain is man's deliverance.
12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
Through God we shall do valiantly; and he it is that will tread down our adversaries.
