Psaltaren 60
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
Unto the end. For those who will be changed, with the inscription of a title, of David himself, for instruction: when he set fire to Mesopotamia of Syria and Sobal, and Joab turned back and struck Idumea, in the valley of the salt pits, twelve thousand men. O God, you have rejected us, and you have ruined us. You became angry, and yet you have been merciful to us.
2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
You have moved the earth, and you have disturbed it. Heal its breaches, for it has been moved.
3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
You have revealed to your people difficulties. You have made us drink the wine of remorse.
4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
You have given a warning sign to those who fear you, so that they may flee from before the face of the bow, so that your beloved may be delivered.
5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
Save me with your right hand, and hear me.
6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
God has spoken in his holy place: I will rejoice, and I will divide Shechem, and I will measure the steep valley of the tabernacles.
7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
Gilead is mine, and Manasseh is mine. And Ephraim is the strength of my head. Judah is my king.
8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
Moab is the cooking pot of my hope. Into Idumea, I will extend my shoe. To me, the foreigners have been made subject.
9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
Who will lead me into the fortified city? Who will lead me all the way to Idumea?
10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
Will not you, O God, who has rejected us? And will not you, O God, go out with our armies?
11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
Grant us help from tribulation. For salvation from man is empty.
12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
In God, we will act virtuously. And those who trouble us, he will lead to nothing.
