Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

Til Sangmesteren; til Susan-Eduth; af David; „et gyldent Smykke”; til at læres;

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

der han stred med Mesopotamierne og med Syrerne af Zoba, og der Joab kom tilbage og slog Edomiterne i Saltdalen, tolv Tusinde.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

Gud! du har forkastet os, du har sønderrevet os; du har været vred; vend om til os igen!

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

Du har bragt Jorden til at skælve, du har sønderslidt den, læg dens Brøst; thi den ryster.

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

Du lod dit Folk se haarde Ting; du gav os Vin at drikke, saa at vi tumlede.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

Men nu har du givet dem, som dig frygte, et Banner, som hæver sig for Sandhedens Skyld (Sela)

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

paa det dine elskelige maa udfries; saa frels med din højre Haand og bønhør os!

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Gud har talt i sin Helligdom, jeg vil fryde mig; jeg vil uddele Sikem og opmaale Sukots Dal.

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Mig hører Gilead til, og mig hører Manasse til, og Efraim er mit Hoveds Værn, Juda er min Herskerstav.

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

Moab er mit Vadskefad; jeg vil kaste min Sko til Edom; bryd ud i Jubel over mig, du Filisterland!

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Hvo vil føre mig til den faste Stad? Hvo har ledet mig indtil Edom?

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

Mon ikke du, Gud, som har forkastet os? og vil du, Gud, ikke uddrage med vore Hære? Fly os Hjælp af Nød; thi Menneskers Hjælp er Forfængelighed. Ved Gud ville vi vinde Kraft; og han skal nedtræde vore Fjender.