Psaltaren 60
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
Katoeng kruek zaehoikung hanah. David ih Miktam. Anih ih bungmu loe lokmaihaih sak ih Lili pawk. Patuk hanah, David mah phawh ih Saam laa. Aram Naharaim hoi Aram Zobah to misa a tuk moe, Joab amlaem pacoengah paloi khaw ohhaih ahmuen ah Edom kami sang, hathlai hnetto hum nathuem ih. Aw Sithaw, kaicae hae nang pahnawt sut boeh, kaicae nam hetsak phang boeh moe, palung na phui boeh; kaicae khaeah angqoi let ah!
2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
Long to nang huensak moe, na koihsak boeh; kakoinawk to pacong let ah, anghuen o khing vop.
3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
Nangmah ih kaminawk to karai hmuen na tongsak boeh; anghmanghaih misurtui to nang naeksak boeh.
4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
Loktang lok ah oh pongah, nang zithaih tawn kaminawk khaeah, payang han ih pazawkhaih kahni to na paek. (Selah)
5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
Nang palung kaminawk loisak hanah, ka lok tahngai pae ah loe, na bantang ban hoiah pahlong ah.
6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
Sithaw loe angmah ih hmuen ciim hoiah lokthuih boeh pongah, kang hoe han, Shekem vangpui to ka taphraek moe, Sukkot azawn to ka tah han.
7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
Gilead loe kai ih ni, Manasseh doeh kai ih ni; Ephraim loe ka lu thacakhaih ah oh moe, Judah loe ka loihhaih ah oh.
8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
Moab loe kam saehhaih sabae kathuk ah oh; Edom nuiah khokpanai ka vah han; Philistin prae nuiah pazawkhaih hoiah ka hangh han, tiah a thuih.
9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
Mi mah maw kacak vangpui ah na caeh haih tih? Mi mah maw Edom ah na hoi tih?
10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
Aw Sithaw, kaicae pahnawt kami loe, nang na ai maw? Aw Sithaw, kaicae misatuh kaminawk hoi nawnto caehsak ai kami loe, nang na ai maw?
11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
Kami abomhaih loe azom pui ah oh pongah, raihaih thung hoiah ka loih o thai hanah na bomh ah.
12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
Sithaw rang hoiah ka pazawk o hanah, anih mah kaicae ih misanawk to khok hoiah atii pae tih.
