Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.