Psaltaren 6

1 En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Ack! Herre, straffa mig icke i dina vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

Dāvida dziesma. Dziedātāju vadonim uz koklēm ar astoņām stīgām. Ak Kungs, nesodi mani Savā dusmībā, un nepārmāci mani Savā bardzībā!

2 Herre, var mig nådelig, ty jag är svag; hela mig, Herre, ty mine ben äro förskräckte;

Kungs, esi man žēlīgs, jo es esmu noguris, dziedini mani, Kungs, jo mani kauli ir iztrūkušies,

3 Och min själ är svårliga förskräckt; ack! Herre, huru länge?

Un mana dvēsele ir ļoti iztrūkusies, bet Tu, Kungs, cik ilgi?

4 Vänd dig, Herre, och undsätt mina själ; hjelp mig för dina mildhets skull.

Griezies atpakaļ, Kungs, izglābi manu dvēseli, atpestī mani Tavas žēlastības dēļ.

5 Ty i döden tänker man intet på dig; ho vill tacka dig i helvete? (Sheol h7585)

Jo nāvē Tevi nepiemin; kas kapā Tevi slavēs? (Sheol h7585)

6 Jag är så trött af suckande; jag gör mina säng flytande i hela nattene, och väter mitt lägre med mina tårar.

Es esmu piekusis no savas vaidēšanas, uz savas gultas es raudu cauru nakti, mana guļama vieta plūst no asarām,

7 Mitt ansigte är förfallet af sorg, och är gammalt vordet; ty jag varder trängd på alla sidor.

Mana acs ir noģindusi no skumības, un ir novītusi manu ienaidnieku dēļ.

8 Viker ifrå mig, alle ogerningsmän; ty Herren hörer min gråt.

Atkāpjaties no manis, visi ļauna darītāji, jo Tas Kungs klausa manu raudu balsi.

9 Herren hörer mina bön; mina bön anammar Herren.

Tas Kungs klausa manu lūgšanu, manu pielūgšanu Tas Kungs pieņem.

10 Alle mine fiender komme på skam, och förskräckes svårliga; vände sig tillbaka, och komme på skam hasteliga.

Visi mani ienaidnieki paliks kaunā, tie ļoti iztrūksies, atkāpsies un paliks kaunā piepeši.