Psaltaren 59
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.
Escápame de mis enemigos, o! Dios mío: líbrame de los que se levantan contra mí.
2 Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.
Escápame de los que obran iniquidad, y sálvame de los varones de sangres:
3 Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
Porque, he aquí, han asechado a mi vida: hánse juntado contra mí fuertes sin rebelión mía, y sin pecado mío, o! Jehová.
4 De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.
Sin mi delito corren, y se aperciben: despierta para encontrarme, y mira.
5 Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. (Sela)
Y tú, Jehová Dios de los ejércitos, Dios de Israel, despierta a visitar todas las naciones: no hayas misericordia de todos los que se rebelan con iniquidad. (Selah)
6 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Volverse han a la tarde, ladrarán como perros, y rodearán la ciudad.
7 Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?
He aquí, hablarán con su boca: espadas están en sus labios, porque, ¿Quién lo oye?
8 Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.
Mas tú, Jehová, te reirás de ellos: harás burla de todas las gentes.
9 För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm.
Para ti reservaré su fortaleza: porque Dios es mi defensa.
10 Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar.
El Dios de mi misericordia me prevendrá: Dios me hará ver en mis enemigos venganza.
11 Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem.
No los matarás, porque mi pueblo no se olvide; házlos vagabundos con tu fortaleza, y abatelos, o! Jehová, escudo nuestro.
12 Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
Por el pecado de su boca, por la palabra de sus labios, y sean presos por su soberbia: y cuenten de maldición y de enflaquecimiento,
13 Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. (Sela)
Acába los con furor, acába los y no sean: y sepan que Dios domina en Jacob hasta los fines de la tierra. (Selah)
14 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Y vuelvan a la tarde, y ladren como perros: y rodeen la ciudad.
15 Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda.
Anden ellos vagabundos para hallar que comer: y si no se hartaren, murmuren.
16 Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd.
Y yo cantaré tu fortaleza y loaré de mañana tu misericordia: porque has sido mi amparo, y refugio en el día de mi angustia.
17 Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud.
Fortaleza mía, a ti cantaré: porque eres Dios de mi amparo, Dios de mi misericordia.
