Psaltaren 59
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.
Al maestro de coro. Por el tono de “No destruyas”. De David. Miktam. Cuando Saúl mandó hombres que vigilaran la casa para matarlo. Dios mío, sálvame de mis enemigos; defiéndeme de los que me atacan.
2 Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.
Líbrame de los que obran iniquidades y protégeme contra los hombres sanguinarios.
3 Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
Mira: ponen asechanzas a mi vida, y hombres poderosos conspiran contra mí. No hay en mí delito ni pecado, Yahvé.
4 De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.
Sin culpa mía irrumpen y me asaltan. Despierta Tú, ven a mí y mira.
5 Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. (Sela)
Porque Tú, Yahvé, Dios de los ejércitos, eres el Dios de Israel. Levántate a castigar a todos los gentiles; no te apiades de ninguno de los pérfidos.
6 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Vuelven al anochecer, aullando como perros, y giran en torno de la ciudad.
7 Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?
Mira la jactancia en su boca, y cómo injurian sus labios: . “¿Quién hay que (nos) oiga?”
8 Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.
Mas Tú, Yahvé te ríes de ellos; harás befa de todos los gentiles.
9 För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm.
Oh fortaleza mía, a Ti cantaré. Verdaderamente mi alcázar es Dios.
10 Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar.
La misericordia de mi Dios se me anticipará y me hará mirar con alegría a mis enemigos.
11 Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem.
No les des tregua, oh Dios; no sean tropiezo para mi pueblo. Confúndelos con tu poder y póstralos, oh Señor, escudo nuestro.
12 Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
Pecado de su boca es cuanto profieren sus labios; sean presa de su propia soberbia, de sus maldiciones y de sus mentiras.
13 Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. (Sela)
Destrúyelos en tu saña, destrúyelos hasta que ya no existan; entonces se sabrá que Dios reina en Jacob y hasta los confines del orbe.
14 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Vuelvan al anochecer, aullando como perros, y giren en torno de la ciudad;
15 Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda.
vaguen buscando qué comer, y si no se sacian, den aullidos.
16 Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd.
Entretanto, yo cantaré tu potencia, y desde la mañana saltaré de gozo por tu misericordia; porque fuiste mi protector, y mi refugio en el día de la tribulación.
17 Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud.
Oh fortaleza mía, a Ti cantaré. Verdaderamente mi alcázar es Dios, el Dios misericordiosísimo conmigo.
