Psaltaren 59
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.
In finem, Ne disperdas, David in tituli inscriptionem, quando misit Saul, et custodivit domum eius, ut eum interficeret. Eripe me de inimicis meis Deus meus: et ab insurgentibus in me libera me.
2 Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.
Eripe me de operantibus iniquitatem: et de viris sanguinum salva me.
3 Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
Quia ecce ceperunt animam meam: irruerunt in me fortes.
4 De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.
Neque iniquitas mea, neque peccatum meum Domine: sine iniquitate cucurri, et direxi.
5 Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. (Sela)
Exurge in occursum meum, et vide: et tu Domine Deus virtutum, Deus Israel, Intende ad visitandas omnes gentes: non miserearis omnibus, qui operantur iniquitatem.
6 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Convertentur ad vesperam: et famem patientur ut canes, et circuibunt civitatem.
7 Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?
Ecce loquentur in ore suo, et gladius in labiis eorum: quoniam quis audivit?
8 Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.
Et tu Domine deridebis eos: ad nihilum deduces omnes Gentes.
9 För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm.
Fortitudinem meam ad te custodiam, quia Deus susceptor meus es:
10 Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar.
Deus meus misericordia eius præveniet me.
11 Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem.
Deus ostendet mihi super inimicos meos, ne occidas eos: nequando obliviscantur populi mei. Disperge illos in virtute tua: et depone eos protector meus Domine:
12 Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
Delictum oris eorum, sermonem labiorum ipsorum: et comprehendantur in superbia sua. Et de execratione et mendacio annuntiabuntur
13 Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. (Sela)
in consummatione: in ira consummationis, et non erunt. Et scient quia Deus dominabitur Iacob: et finium terræ.
14 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Convertentur ad vesperam, et famem patientur ut canes: et circuibunt civitatem.
15 Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda.
Ipsi dispergentur ad manducandum: si vero non fuerint saturati, et murmurabunt.
16 Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd.
Ego autem cantabo fortitudinem tuam: et exultabo mane misericordiam tuam. Quia factus es susceptor meus, et refugium meum, in die tribulationis meæ.
17 Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud.
Adiutor meus tibi psallam, quia Deus susceptor meus es: Deus meus misericordia mea.
