Psaltaren 59
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.
To the chief Musician. 'Destroy not.' Of David. Michtam; when Saul sent, and they watched the house to kill him. Deliver me from mine enemies, O my God; secure me on high from them that rise up against me.
2 Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.
Deliver me from the workers of iniquity, and save me from men of blood.
3 Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
For behold, they lie in wait for my soul; strong ones are gathered against me: not for my transgression, nor for my sin, O Jehovah.
4 De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.
They run and prepare themselves without [my] fault: awake to meet me, and behold.
5 Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. (Sela)
Yea, do thou, Jehovah, the God of hosts, the God of Israel, arise to visit all the nations: be not gracious to any plotters of iniquity. (Selah)
6 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
They return in the evening; they howl like a dog, and go round about the city:
7 Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?
Behold, they belch out with their mouth; swords are in their lips: for who [say they] doth hear?
8 Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.
But thou, Jehovah, wilt laugh at them; thou wilt have all the nations in derision.
9 För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm.
Their strength! ...I will take heed to thee; for God is my high fortress.
10 Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar.
God, whose loving-kindness will come to meet me, — God shall let me see [my desire] upon mine enemies.
11 Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem.
Slay them not, lest my people forget; by thy power make them wander, and bring them down, O Lord, our shield.
12 Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
[Because of] the sin of their mouth, the word of their lips, let them even be taken in their pride; and because of cursing and lying which they speak.
13 Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. (Sela)
Make an end in wrath, make an end, that they may be no more; that they may know that God ruleth in Jacob, unto the ends of the earth. (Selah)
14 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
And in the evening they shall return, they shall howl like a dog, and go round about the city.
15 Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda.
They shall wander about for meat, and stay all night if they be not satisfied.
16 Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd.
But as for me, I will sing of thy strength; yea, I will sing aloud of thy loving-kindness in the morning; for thou hast been to me a high fortress, and a refuge in the day of my trouble.
17 Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud.
Unto thee, my strength, will I sing psalms; for God is my high fortress, the God of my mercy.
