Psaltaren 59
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.
Til Sangmesteren. Al-tasjhet. Af David. En Miktam, da Saul udsendte Folk, som skulle vogte Huset for at dræbe ham.
2 Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.
Fri mig fra mine Fjender, min Gud, bjærg mig fra dem, der rejser sig mod mig;
3 Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
fri mig fra Udaadsmænd, frels mig fra blodstænkte Mænd!
4 De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.
Thi se, de lurer efter min Sjæl, stærke Mænd stimler sammen imod mig, uden at jeg har Skyld eller Brøde.
5 Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. (Sela)
Uden at jeg har forbrudt mig, HERRE, stormer de frem og stiller sig op. Vaagn op og kom mig i Møde, se til!
6 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Du er jo HERREN, Hærskarers Gud, Israels Gud. Vaagn op og hjemsøg alle Folkene, skaan ej een af de troløse Niddinger! (Sela)
7 Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?
Ved Aften kommer de tilbage, hyler som Hunde og stryger gennem Byen!
8 Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.
Se, deres Mund løber over, paa deres Læber er Sværd, thi: »Hvem skulde høre det?«
9 För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm.
Men du, o HERRE, du ler ad dem, du spotter alle Folk,
10 Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar.
dig vil jeg lovsynge, du, min Styrke, thi Gud er mit Værn;
11 Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem.
med Naade kommer min Gud mig i Møde, Gud lader mig se mine Fjender med Fryd!
12 Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
Slaa dem ikke ihjel, at ikke mit Folk skal glemme, gør dem hjemløse med din Vælde og styrt dem,
13 Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. (Sela)
giv dem hen, o Herre, i Mundens Synd, i Læbernes Ord, og lad dem hildes i deres Hovmod for de Eder og Løgne, de siger;
14 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
udryd dem i Vrede, gør Ende paa dem, saa man kan kende til Jordens Ender, at Gud er Hersker i Jakob! (Sela)
15 Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda.
Ved Aften kommer de tilbage, hyler som Hunde og stryger gennem Byen,
16 Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd.
vanker rundt efter Føde og knurrer, naar de ikke mættes.
17 Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud.
Men jeg, jeg vil synge om din Styrke, juble hver Morgen over din Naade; thi du blev mig et Værn, en Tilflugt paa Nødens Dag. Dig vil jeg lovsynge, du, min Styrke, thi Gud er mit Værn, min naadige Gud.
