Psaltaren 59
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.
Katoeng kruek zaehoikung hanah. David ih Miktam. Anih ih bungmu to paro pae hmah. David hum hanah Saul mah angmah im ah kami patoeh nathuem ih. Aw ka Sithaw, ka misanawk ban thung hoi na loisak ah; ka misanawk ban thung hoiah pakaa ah.
2 Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.
Kasae sah kaminawk thung hoiah na loisak ah; athii anghae kaminawk ih ban thung hoiah na pahlong ah.
3 Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
Khenah, nihcae loe kai hum hanah angang o; Aw Angraeng, thacak kaminawk loe ka zaehaih pongah na ai, ka sakpazaehaih pongah doeh na ai ah, ka nuiah kahoih ai hmuen sak hanah amkhueng o.
4 De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.
Nihcae loe ka sakpazaehaih tidoeh om ai ah, cawnh o moe, tuk hanah amsak o coek boeh; kai abomh hanah angthawk ah loe na khen ah!
5 Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. (Sela)
Aw misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw, Israel Sithaw, Sithaw panoek ai kaminawk thuitaek hanah angthawk ah; kasae sah kami loe, kawbaktih kami nuiah doeh palungnathaih to tawn hmah. (Selah)
6 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Nihcae loe duembang ah amlaem o; ui baktiah hangh o moe, vangpui thungah amkaeh o.
7 Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?
Khenah, nihcae loe patoekhaih lok to thuih o; nihcae ih pahni thungah loe sumsen to oh, mi mah maw thaih tang tih, tiah a thuih o.
8 Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.
Toe Aw Angraeng, nihcae to pahnui thui ah loe, Sithaw panoek ai kaminawk boih to pahnui thui ah.
9 För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm.
Anih thacakhaih ah kaom nang, nang to kang zing han; Aw Sithaw, nang loe ka buephaih ah na oh.
10 Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar.
Amlunghaih ka Sithaw mah na pakaa tih; ka misanawk nuiah anghoehaih to Sithaw mah na hnusak tih.
11 Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem.
Kaicae angvaenghaih, Aw Angraeng, nihcae to hum hmah; na hum nahaeloe kai ih kaminawk mah pahnet o ving moeng tih; na thacakhaih hoiah nihcae to anghaehsak phaeng ah loe, pakhrah tathuk ah.
12 Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
Pakha hoi tangoenghaih, kamoek pahninawk hoiah a thuih o ih lok amlaihaih pongah aman o king nasoe.
13 Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. (Sela)
Palungphuihaih hoiah nihcae to amrosak ah loe, tamit boih ah; Jakob hoi long boenghaih khoek to Sithaw mah ni uk, tiah nihcae mah panoek o nasoe. (Selah)
14 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Nihcae loe duembang ah amlaem o nasoe; ui baktiah hang o nasoe loe, vangpui thungah amkae o nasoe.
15 Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda.
Buh pakronghaih hoiah ahmuen kruekah amhet o nasoe loe, zok kamthlam ah aqum puek hang o nasoe.
16 Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd.
Toe kai loe na thacakhaih to laa ah ka sak han; ue, raihaih ka tong naah, nang loe kang vaenghaih hoi ka buephaih ah na oh pongah, na palungnathaih pongah akhawnbang ah hanghaih hoiah laa ka sak han.
17 Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud.
Aw ka thacakhaih, nang khaeah laa ka sak han; Sithaw loe ka buephaih ah oh moe, amlunghaih Sithaw ah oh.
