Psaltaren 59
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.
Luwasa ako gikan sa akong mga kaaway, akong Dios; ipahimutang ako sa ibabaw gikan niadtong makigbatok kanako.
2 Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.
Tipigi ako gikan niadtong mobuhat ug daotan, ug luwasa ako gikan sa mga tawo nga uhaw sa dugo.
3 Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.
Kay tan-awa, naghulat (sila) alang sa pagkuha sa akong kinabuhi. Ang gamhanan nga magbubuhat ug daotan nagtigom batok kanako, apan dili tungod sa akong kalapasan o sa akong sala, Yahweh.
4 De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.
Nangandam (sila) alang sa paggukod kanako bisan wala akoy sala; Pagmata ug tabangi ako ug tan-awa.
5 Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. (Sela)
Ikaw, Yahweh ang Dios sa mga kasundalohang anghel, ang Dios sa Israel, tindog ug siloti ang tanang mga nasod; ayaw kaloy-i ang tanang mga daotan nga malapason. (Selah)
6 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Mibalik (sila) sa kagabhion, nag-uwang (sila) sama sa mga iro ug naglibotlibot sa siyudad.
7 Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?
Tan-awa, nagginhawa (sila) agi sa ilang mga baba; ang mga espada anaa sa ilang mga ngabil, kay miingon (sila) “kinsa ang makadungog kanato?”
8 Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.
Apan ikaw, Yahweh, kataw-i (sila) gihimo mo ang tanang nasod nga kataw-anan.
9 För deras magt håller jag mig intill dig; ty Gud är mitt beskärm.
Dios akong kusog, hatagan ko ikaw ug pagtagad; ikaw ang akong taas nga tore.
10 Gud bevisar mig rikeliga sina godhet; Gud låter mig lust se på mina fiendar.
Ang Dios magatagbo kanako sa iyang matinud-anon nga kasabotan; ipakita sa Dios kanako ang tinguha sa akong mga kaaway.
11 Dräp dem icke, att mitt folk icke förgäter det; men förströ dem med dine magt, Herre, vår sköld, och nedslå dem.
Ayaw (sila) patya, o ang akong mga tawo makalimot. Kataga (sila) pinaagi sa imong gahom ug laglaga (sila) Ginoo nga among taming.
12 Deras lära är allsamman synd, och blifva fast i sine högfärd; och predika intet annat än bannor och motsägelse.
Kay ang sala sa ilang mga baba ug ang mga pulong sa ilang mga ngabil, tugoti (sila) nga madakpan sa ilang mga garbo, ug alang sa mga tunglo ug sa mga bakak nga ilang gipahayag.
13 Förgör dem utan alla nåd; förgör dem, så att de intet mer äro, och besinna måga, att Gud är rådandes i Jacob, öfver alla verldena. (Sela)
Lamoya (sila) sa kasuko, lamoya (sila) aron nga mahanaw na (sila) tugoti (sila) nga masayod nga ang Dios nagdumala kang Jacob ug hangtod sa kinatumyan sa yuta. (Selah)
14 Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.
Mibalik (sila) sa kagabhion, nga nag-uwang sama sa iro ug naglibotlibot sa siyudad.
15 Låt dem löpa hit och dit efter mat, och tjuta om de icke mätte varda.
Nanagsuroy (sila) sa pagpangita ug mga pagkaon ug nagngulob (sila) sama sa iro kung dili (sila) matagbaw.
16 Men jag vill sjunga om dina magt, och lofva om morgonen dina godhet; ty du äst mitt beskärm och tillflykt i mine nöd.
Apan moawit ako mahitungod sa imong kusog, ug sa kabuntagon moawit ako sa imong gugma nga dili matarog! Kay ikaw man ang akong taas nga tore ug dalangpanan sa adlaw sa akong kasubo.
17 Jag vill lofsjunga dig, min tröst; ty du, Gud, äst mitt beskärm, och min gunstige Gud.
Nganha kanimo ang akong kusog, moawit ako og mga pagdayeg; kay ang Dios man ang akong taas nga tore, ang Dios sa matinud-anon nga kasabotan.
