Psaltaren 58

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks. Ären I då dumbar, att I icke tala viljen hvad rätt är; och döma hvad likt är, I menniskors barn?

Þið konungar og leiðtogar þjóðanna, talið þið sannleika? Er réttlæti í dómum ykkar og úrskurðum?

2 Ja, af blotta ondsko gören I orätt i landena; och följen efter med edra händer, och gören öfvervåld.

Nei, svo er ekki. Þið eruð allir svikarar sem seljið „réttlæti“fyrir mútur.

3 De ogudaktige äro afvoge af moderlifvet; de ljugare fara ville allt ifrå moderlifvet.

Slíkir menn hafa allt frá fæðingu vikið af réttum vegi. Þeir hafa talað lygi frá því þeir fengu málið.

4 De rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar;

Eiturnöðrur eru þeir, slöngur sem daufheyrast við skipunum særingamannsins.

5 Att han icke skall höra kjusarens röst; besvärjarens, den väl besvärja kan.

Drottinn, slíttu úr þeim eiturbroddinn!

6 Gud, sönderbryt deras tänder i deras mun. Sönderslå, Herre, oxlatänderna af de unga lejon.

Dragðu vígtennurnar úr þessum vörgum, ó Guð.

7 De skola förgås såsom vatten, det bortflyter. De skjuta med sina pilar, men de gå sönder.

Láttu þá hverfa eins og jörðin hafi gleypt þá. Sláðu vopnin úr höndum þeirra.

8 De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom ene qvinnos otidig börd, se de intet solena.

Láttu þá þorna upp eins og snigla og ekki sjá sólina frekar en þeir sem andvana eru fæddir.

9 Förr än edor törne på buskanom mogne varda, skall vreden i växtenom bortrycka dem.

Guð mun svipta þeim burt, eyða þeim skjótar en pottur hitnar yfir eldi.

10 Den rättfärdige skall glädja sig, när han en sådana hämnd ser; och skall två sina fötter uti dens ogudaktigas blod;

Þá munu hinir guðhræddu fagna, þegar réttlætið sigrar og þeir fá að ganga um blóðidrifin stræti fallinna óvina.

11 Att man skall säga: Den rättfärdige måste det ju njuta; Gud är ju ännu domare på jordene.

Þá munu menn sjá að réttlætið sigrar og að Guð dæmir jörðina með réttvísi.