Psaltaren 58

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks. Ären I då dumbar, att I icke tala viljen hvad rätt är; och döma hvad likt är, I menniskors barn?

Til Sangmesteren. Al-tasjhet. Af David. En Miktam.

2 Ja, af blotta ondsko gören I orätt i landena; och följen efter med edra händer, och gören öfvervåld.

Er det virkelig Ret, I taler, I Guder, dømmer I Menneskens Børn retfærdigt?

3 De ogudaktige äro afvoge af moderlifvet; de ljugare fara ville allt ifrå moderlifvet.

Nej, alle øver I Uret paa Jord, eders Hænder udvejer Vold.

4 De rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar;

Fra Moders Liv vanslægted de gudløse, fra Moders Skød for Løgnerne vild.

5 Att han icke skall höra kjusarens röst; besvärjarens, den väl besvärja kan.

Gift har de i sig som Slangen, den stumme Øgle, der døver sit Øre

6 Gud, sönderbryt deras tänder i deras mun. Sönderslå, Herre, oxlatänderna af de unga lejon.

og ikke vil høre paa Tæmmerens Røst, paa den kyndige Slangebesværger.

7 De skola förgås såsom vatten, det bortflyter. De skjuta med sina pilar, men de gå sönder.

Gud, bryd Tænderne i deres Mund, Ungløvernes Kindtænder knuse du, HERRE;

8 De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom ene qvinnos otidig börd, se de intet solena.

lad dem svinde som Vand, der synker, visne som nedtrampet Græs.

9 Förr än edor törne på buskanom mogne varda, skall vreden i växtenom bortrycka dem.

Lad dem blive som Sneglen, opløst i Slim som et ufuldbaarent Foster, der aldrig saa Sol.

10 Den rättfärdige skall glädja sig, när han en sådana hämnd ser; och skall två sina fötter uti dens ogudaktigas blod;

Før eders Gryder mærker til Tjørnen, ja, midt i deres Livskraft river han dem bort i sin Vrede.

11 Att man skall säga: Den rättfärdige måste det ju njuta; Gud är ju ännu domare på jordene.

Den retfærdige glæder sig, naar han ser Hævn, hans Fødder skal vade i gudløses Blod; Og Folk skal sige: »Den retfærdige faar dog sin Løn, der er dog Guder, som dømmer paa Jord!«