< Psaltaren 57 >

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då han för Saul flydde in i kulona. Gud, var mig nådelig, var mig nådelig; ty uppå dig tröstar min själ, och under dina vingars skugga hafver jag tillflykt, tilldess att det onda går öfver.
Для дириґента хору. На спів: „Не вигуби“. Золотий псалом Давидів, коли він утікав від Саула в пече́ру. Помилуй мене, Боже, помилуй мене, бо до Тебе вдається душа моя, і в тіні́ Твоїх крил я сховаюсь, аж поки нещастя мине!
2 Jag ropar till Gud, den Aldrahögsta; till Gud, den på min jämmer en ända gör.
Я кличу до Бога Всевишнього, до Бога, що чинить для мене добро.
3 Han sänder af himmelen, och hjelper mig ifrå mina förtryckares försmädelse. (Sela) Gud sänder sina godhet och trohet.
Він пошле з небес — і врятує мене, Він пога́ньбить того, хто чату́є на мене. (Се́ла) Бог пошле Свою милість та правду Свою
4 Jag ligger med mine själ ibland lejon. Menniskors barn äro lågar; deras tänder äro spjut och pilar, och deras tungor skarp svärd.
на душу мою. Знахо́джуся я серед ле́вів, що лю́дських синів пожирають, їхні зуби — як спис той та стрі́ли, а їхній язик — гострий меч.
5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och dina äro öfver alla verldena.
Піднеси́ся ж, о Боже, над небо, — а слава Твоя над всією землею!
6 De ställa för min gång nät, och nedertrycka mina själ; de grafva för mig ena grop, och falla sjelfve deruti. (Sela)
Вороги пригото́вили па́стку для стіп моїх, душу мою нахи́лили, вони ви́копали вовчу яму для мене, — і попа́дали в неї самі! (Се́ла)
7 Mitt hjerta är redo, Gud, mitt hjerta är redo, att jag skall sjunga och lofva.
Моє серце зміцни́лося, Боже, зміцни́лося серце моє, — я буду співати та сла́вити Тебе!
8 Vaka upp, min ära, vaka upp, psaltare och harpor; bittida vill jag uppvaka.
Збудися ж ти, хва́ло моя, пробудися ж ти, а́рфо та ци́тро, — я буду буди́ти досві́тню зорю́!
9 Herre, jag vill tacka dig ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland Hedningarna.
Я буду Тебе вихваляти, о Господи, серед наро́дів, я буду співати Тобі між племе́нами,
10 Ty din godhet är så vidt som himmelen är, och din sannfärdighet så vidt som skyarna gå.
бо Твоє милосердя велике — воно аж до неба, а правда Твоя — аж до хмар!
11 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din ära öfver alla verldena.
Піднеси́ся ж, о Боже, над небо, а слава Твоя — над всією землею!

< Psaltaren 57 >