Psaltaren 57
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då han för Saul flydde in i kulona. Gud, var mig nådelig, var mig nådelig; ty uppå dig tröstar min själ, och under dina vingars skugga hafver jag tillflykt, tilldess att det onda går öfver.
(Til sangmesteren. Al-tasjhet. Af David. En miktam, da han flygtede ind i hulen for Saul.) Vær mig nådig, Gud, vær mig nådig, thi hos dig har min Sjæl søgt Ly; i dine Vingers Skygge søger jeg Ly, til Ulykken er drevet over.
2 Jag ropar till Gud, den Aldrahögsta; till Gud, den på min jämmer en ända gör.
Gud, den Højeste, påkalder jeg, den Gud, der gør vel imod mig;
3 Han sänder af himmelen, och hjelper mig ifrå mina förtryckares försmädelse. (Sela) Gud sänder sina godhet och trohet.
han sender mig Hjælp fra Himlen og frelser min Sjæl fra dem, som vil mig til Livs. Gud sender sin Nåde og Trofasthed.
4 Jag ligger med mine själ ibland lejon. Menniskors barn äro lågar; deras tänder äro spjut och pilar, och deras tungor skarp svärd.
Jeg må ligge midt iblandt Løver, bo mellem Folk, der spyr Ild, hvis Tænder er Spyd og Pile, hvis Tunge er hvas som et Sværd.
5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och dina äro öfver alla verldena.
Løft dig, o Gud, over Himlen, din Herlighed være over al Jorden!
6 De ställa för min gång nät, och nedertrycka mina själ; de grafva för mig ena grop, och falla sjelfve deruti. (Sela)
Et Net har de udspændt for mine Skridt, deres egen Fod skal hildes deri; en Grav har de gravet foran mig, selv skal de falde deri. (Sela)
7 Mitt hjerta är redo, Gud, mitt hjerta är redo, att jag skall sjunga och lofva.
Mit Hjerte er trøstigt, Gud, mit Hjerte er trøstigt; jeg vil synge og lovprise dig,
8 Vaka upp, min ära, vaka upp, psaltare och harpor; bittida vill jag uppvaka.
vågn op, min Ære! Harpe og Citer vågn op, jeg vil vække Morgenrøden.
9 Herre, jag vill tacka dig ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland Hedningarna.
Jeg vil takke dig, Herre, blandt Folkeslag, prise dig blandt Folkefærd;
10 Ty din godhet är så vidt som himmelen är, och din sannfärdighet så vidt som skyarna gå.
thi din Miskundhed når til Himlen, din Sandhed til Skyerne.
11 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din ära öfver alla verldena.
Løft dig, o Gud, over Himlen, din Herlighed være over al Jorden!
