Psaltaren 57
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då han för Saul flydde in i kulona. Gud, var mig nådelig, var mig nådelig; ty uppå dig tröstar min själ, och under dina vingars skugga hafver jag tillflykt, tilldess att det onda går öfver.
Kaloy-i ako, O Dios, kaloy-i ako, kay ikaw ang akong dalangpanan hangtod nga mahuman kini nga mga kalisdanan. Magpabilin ako ilalom sa imong mga pako aron mapanalipdan hangtod nga mahuman kining kadaot.
2 Jag ropar till Gud, den Aldrahögsta; till Gud, den på min jämmer en ända gör.
Mohilak ako sa Labing Halangdon nga Dios, ang Dios nga nagbuhat sa tanang mga butang alang kanako.
3 Han sänder af himmelen, och hjelper mig ifrå mina förtryckares försmädelse. (Sela) Gud sänder sina godhet och trohet.
Magpadala siya ug tabang gikan sa langit aron luwason ako, masuko siya niadtong magdugmok kanako. (Selah) Ang Dios magpadala kanako sa iyang mahigugmaong kaluoy ug sa iyang pagkamatinud-anon.
4 Jag ligger med mine själ ibland lejon. Menniskors barn äro lågar; deras tänder äro spjut och pilar, och deras tungor skarp svärd.
Ang akong kinabuhi anaa taliwala sa mga liyon; anaa ako taliwala niadtong andam molamoy kanako. Anaa ako taliwala sa mga tawo nga ang mga ngipon sama sa mga bangkaw ug mga pana, nga ang mga dila sama kahait sa mga espada.
5 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och dina äro öfver alla verldena.
Bayawon ka, O Dios ibabaw sa kalangitan; tugoti ang imong himaya nga mopatigbabaw sa tibuok kalibotan.
6 De ställa för min gång nät, och nedertrycka mina själ; de grafva för mig ena grop, och falla sjelfve deruti. (Sela)
Gikatag nila ang lit-ag alang sa akong mga tiil; nasubo ako. Nagkalot (sila) sa akong atubangan. Apan ang ilang mga kaugalingon mismo ang nahulog taliwala niini! (Selah)
7 Mitt hjerta är redo, Gud, mitt hjerta är redo, att jag skall sjunga och lofva.
Ang akong kasingkasing nahimutang na, O Dios, ang akong kasingkasing nahimutang na; Moawit ako, oo, moawit ako ug mga pagdayeg.
8 Vaka upp, min ära, vaka upp, psaltare och harpor; bittida vill jag uppvaka.
Pagmata, tinahod kong kasingkasing; pagmata, salterio ug alpa; Pukawon ko ang kaadlawon.
9 Herre, jag vill tacka dig ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland Hedningarna.
Pasalamatan ko ikaw, Ginoo, taliwala sa katawhan; moawit ako ug mga pagdayeg kanimo taliwala sa mga nasod.
10 Ty din godhet är så vidt som himmelen är, och din sannfärdighet så vidt som skyarna gå.
Kay dako ang imong gugma nga walay paglubad, nisangko sa mga kalangitan; ug ang imong pagkamatinud-anon ngadto sa mga panganod.
11 Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din ära öfver alla verldena.
Bayawon ka, O Dios, ibabaw sa mga kalangitan; hinaot nga ang imong himaya magpatigbabaw sa tibuok kalibotan.
