< Psaltaren 56 >
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.
Para el músico jefe. Con la melodía de “Paloma silenciosa en tierras lejanas”. Un poema de David, cuando los filisteos lo apresaron en Gat. Ten piedad de mí, Dios, porque el hombre quiere engullirme. Todo el día me ataca y me oprime.
2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.
Mis enemigos quieren engullirme todo el día, porque son muchos los que luchan orgullosamente contra mí.
3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.
Cuando tengo miedo, Pondré mi confianza en ti.
4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?
En Dios, alabo su palabra. En Dios, pongo mi confianza. No tendré miedo. ¿Qué puede hacerme la carne?
5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.
Todo el día tergiversan mis palabras. Todos sus pensamientos son contra mí para mal.
6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.
Conspiran y acechan, vigilando mis pasos. Están ansiosos por quitarme la vida.
7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.
¿Escaparán por la iniquidad? En la cólera, Dios arroja a los pueblos.
8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.
Tú cuentas mis andanzas. Pusiste mis lágrimas en tu contenedor. ¿No están en tu libro?
9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.
Entonces mis enemigos se volverán el día que yo llame. Sé esto: que Dios es para mí.
10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.
En Dios, alabaré su palabra. En Yahvé, alabaré su palabra.
11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?
He puesto mi confianza en Dios. No tendré miedo. ¿Qué puede hacerme el hombre?
12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.
Tus votos están sobre mí, Dios. Te daré las gracias por las ofrendas.
13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.
Porque has librado mi alma de la muerte, y evitó que se me cayeran los pies, para que pueda caminar ante Dios a la luz de los vivos.