Psaltaren 56
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.
In finem, pro populo qui a sanctis longe factus est. David in tituli inscriptionem, cum tenuerunt eum Allophyli in Geth. [Miserere mei, Deus, quoniam conculcavit me homo; tota die impugnans, tribulavit me.
2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.
Conculcaverunt me inimici mei tota die, quoniam multi bellantes adversum me.
3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.
Ab altitudine diei timebo: ego vero in te sperabo.
4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?
In Deo laudabo sermones meos; in Deo speravi: non timebo quid faciat mihi caro.
5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.
Tota die verba mea execrabantur; adversum me omnes cogitationes eorum in malum.
6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.
Inhabitabunt, et abscondent; ipsi calcaneum meum observabunt. Sicut sustinuerunt animam meam,
7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.
pro nihilo salvos facies illos; in ira populos confringes.
8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.
Deus, vitam meam annuntiavi tibi; posuisti lacrimas meas in conspectu tuo, sicut et in promissione tua:
9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.
tunc convertentur inimici mei retrorsum. In quacumque die invocavero te, ecce cognovi quoniam Deus meus es.
10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.
In Deo laudabo verbum; in Domino laudabo sermonem.
11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?
In Deo speravi: non timebo quid faciat mihi homo.
12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.
In me sunt, Deus, vota tua, quæ reddam, laudationes tibi:
13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.
quoniam eripuisti animam meam de morte, et pedes meos de lapsu, ut placeam coram Deo in lumine viventium.
