Psaltaren 56

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

For the Chief Musician. To the tune of “Silent Dove in Distant Lands.” A poem by David, when the Philistines seized him in Gath. Be merciful to me, God, for man wants to swallow me up. All day long, he attacks and oppresses me.

2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

My enemies want to swallow me up all day long, for they are many who fight proudly against me.

3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

When I am afraid, I will put my trust in you.

4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

In God, I praise his word. In God, I put my trust. I will not be afraid. What can flesh do to me?

5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

All day long they twist my words. All their thoughts are against me for evil.

6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

They conspire and lurk, watching my steps. They are eager to take my life.

7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

Shall they escape by iniquity? In anger cast down the peoples, God.

8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

You count my wanderings. You put my tears into your container. Aren’t they in your book?

9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

Then my enemies shall turn back in the day that I call. I know this: that God is for me.

10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

In God, I will praise his word. In Yahweh, I will praise his word.

11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

I have put my trust in God. I will not be afraid. What can man do to me?

12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

Your vows are on me, God. I will give thank offerings to you.

13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.

For you have delivered my soul from death, and prevented my feet from falling, that I may walk before God in the light of the living.