Psaltaren 56

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

“For the leader of the music. To be sung to the tune of “The dumb dove among strangers.” A psalm of David, when the Philistines took him in Gath.” Have pity upon me, O God! for man panteth for my life; My adversary daily oppresseth me!

2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

Mine enemies daily pant for my life, And many are they who war proudly against me.

3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

When I am in fear, I will put my trust in thee!

4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

Through God shall I praise his word; In God do I put my trust; I will not fear; What can flesh do to me?

5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

Every day they wrest my words; All their thoughts are against me for evil.

6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

They gather themselves together, they hide themselves, they watch my steps, Lying in wait for my life.

7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

Shall they escape by their iniquity? In thine anger cast down the people, O God!

8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

Count thou my wanderings; Put my tears into thy bottle! Are they not recorded in thy book?

9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

When I cry to thee, my enemies shall turn back; This I know, that God is for me.

10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

Through God shall I praise his word; I shall glory in the promise of Jehovah.

11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

In God do I put my trust; I will not fear: What can man do to me?

12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

Thy vows are upon me, O God! I will render praises to thee!

13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.

For thou hast delivered me from death, Yea, my feet from falling, That I may walk before God in the light of the living.