Psaltaren 56

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

“To the chief musician upon Jonath-elem-rechokim, by David, a Michtham, when the Philistines seized him in Gath.” Be gracious unto me, O God; for man longeth to swallow me up; all the time he oppresseth me fighting.

2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

Those that regard me with envy long to swallow [me] up all the time; for many are they that fight against me, O thou Most High.

3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

The day [when] I am afraid, I will still trust in thee.

4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

In God will I praise his word, in God I have put my trust; I will not be afraid: what can flesh do unto me?

5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

All the day they wrest my words: against me are all their thoughts for evil.

6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

They come together in troops, they hide themselves, they are those that watch my heels, as though they hoped [to take] my soul.

7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

Because of their wrong-doing let me escape from them: in anger cast down the people, O God.

8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

My wanderings hast thou well numbered: put thou my tears into thy bottle; behold, they are numbered by thee.

9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

Then shall my enemies retire backward on the day when I call [on thee]: this I know—that God is for me.

10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

In God will I praise the word: in the Lord will I praise the word.

11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

In God have I put my trust; I will not be afraid: what can man do unto me?

12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

Upon me, O God, [rest] thy vows: I will pay thanksgiving offerings unto thee.

13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.

For thou hast delivered my soul from death—yea, behold, my feet from slipping, that I may walk before God in the light of the life.