Psaltaren 56

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

BE merciful unto me, O God: for man would swallow me up; he fighting daily oppresseth me.

2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

Mine enemies would daily swallow me up: for they be many that fight against me, O thou most High.

3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

What time I am afraid, I will trust in thee.

4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

In God I will praise his word, in God I have put my trust; I will not fear what flesh can do unto me.

5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

Every day they wrest my words: all their thoughts are against me for evil.

6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

They gather themselves together, they hide themselves, they mark my steps, when they wait for my soul.

7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

Shall they escape by iniquity? in thine anger cast down the people, O God.

8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

Thou tellest my wanderings: put thou my tears into thy bottle: are they not in thy book?

9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

When I cry unto thee, then shall mine enemies turn back: this I know; for God is for me.

10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

In God will I praise his word: in the Lord will I praise his word.

11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

In God have I put my trust: I will not be afraid what man can do unto me.

12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

Thy vows are upon me, O God: I will render praises unto thee.

13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.

For thou hast delivered my soul from death: wilt not thou deliver my feet from falling, that I may walk before God in the light of the living?