Psaltaren 56

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

Unto the end, for a people that is removed at a distance from the sanctuary for David, for an inscription of a title (or pillar) when the Philistines held him in Geth. Have mercy on me, O God, for man hath trodden me under foot; all the day long he hath afflicted me fighting against me.

2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

My enemies have trodden on me all the day long; for they are many that make war against me.

3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

From the height of the day I shall fear: but I will trust in thee.

4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

In God I will praise my words, in God I have put my trust: I will not fear what flesh can do against me.

5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

All the day long they detested my words: all their thoughts were against me unto evil.

6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

They will dwell and hide themselves: they will watch my heel. As they have waited for my soul,

7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

For nothing shalt thou save them: in thy anger thou shalt break the people in pieces, O God,

8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

I have declared to thee my life: thou hast set my tears in thy sight, As also in thy promise.

9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

Then shall my enemies be turned back. In what day soever I shall call upon thee, behold I know thou art my God.

10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

In God will I praise the word, in the Lord will I praise his speech.

11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

In God have I hoped, I will not fear what man can do to me.

12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

In me, O God, are vows to thee, which I will pay, praises to thee:

13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.

Because thou hast delivered my soul from death, my feet from falling: that I may please in the sight of God, in the light of the living.