Psaltaren 56

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

To the chief music-maker; put to Jonath elem rehokim. Of David. Michtam. When the Philistines took him in Gath. Have mercy on me, O God, for man is attempting my destruction; every day he makes cruel attacks against me.

2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

My haters are ever ready to put an end to me; great numbers are lifting themselves up against me.

3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

In the time of my fear, I will have faith in you.

4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

In God will I give praise to his word; in God have I put my hope; I will have no fear of what flesh may do to me.

5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

Every day they make wrong use of my words; all their thoughts are against me for evil.

6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

They come together, they are waiting in secret places, they take note of my steps, they are waiting for my soul.

7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

By evil-doing they will not get free from punishment. In wrath, O God, let the peoples be made low.

8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

You have seen my wanderings; put the drops from my eyes into your bottle; are they not in your record?

9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

When I send up my cry to you, my haters will be turned back; I am certain of this, for God is with me.

10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

In God will I give praise to his word; in the Lord will I give praise to his word.

11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

In God have I put my hope, I will have no fear of what man may do to me.

12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

I keep the memory of my debt to you, O God; I will give you the offerings of praise.

13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.

Because you have taken my soul from the power of death; and kept my feet from falling, so that I may be walking before God in the light of life.