< Psaltaren 56 >

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.
For the choirmaster. To the tune of “A Dove on Distant Oaks.” A Miktam of David, when the Philistines seized him in Gath. Be merciful to me, O God, for men are hounding me; all day they press their attack.
2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.
My enemies pursue me all day long, for many proudly assail me.
3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.
When I am afraid, I put my trust in You.
4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?
In God, whose word I praise— in God I trust. I will not be afraid. What can man do to me?
5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.
All day long they twist my words; all their thoughts are on my demise.
6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.
They conspire, they lurk, they watch my steps while they wait to take my life.
7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.
In spite of such sin, will they escape? In Your anger, O God, cast down the nations.
8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.
You have taken account of my wanderings. Put my tears in Your bottle— are they not in Your book?
9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.
Then my enemies will retreat on the day I cry for help. By this I will know that God is on my side.
10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.
In God, whose word I praise, in the LORD, whose word I praise,
11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?
in God I trust; I will not be afraid. What can man do to me?
12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.
Your vows are upon me, O God; I will render thank offerings to You.
13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.
For You have delivered my soul from death, and my feet from stumbling, that I may walk before God in the light of life.

< Psaltaren 56 >