Psaltaren 56

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

Malooy ka kanako, Oh Dios, kay ang tawo buot motukob kanako: Sa tibook nga adlaw, sa nagapakig-away siya kanako, iyang gidaugdaug ako.

2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

Ang akong mga kaaway buot molamoy kanako sa tibook nga adlaw; Kay daghan (sila) nga nagapakigaway nga mapahitas-on batok kanako.

3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

Sa panahon nga mahadlok ako, Ibutang ko ang pagsalig ko diha kanimo.

4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

Sa Dios (magadayeg ako sa iyang pulong), Sa Dios gibutang ko ang akong pagsalig, dili ako mahadlok; Unsay mabuhat sa unod alang kanako?

5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

Sa tibook nga adlaw ginabalit-ad nila ang akong mga pulong: Ang tanan nilang mga hunahuna batok kanako alang sa kadautan.

6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

Nanagtigum (sila) sa pagtingub, nanagtago (sila) sa ilang kaugalingon, Nanagtimaan (sila) sa akong mga lakang, Bisan pa (sila) nanaghulat alang sa akong kalag.

7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

Makakalagiw ba (sila) pinaagi sa pagpakasala? Oh Dios, sa imong kaligutgut pukanon mo ang mga katawohan.

8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

Nagaisip ikaw sa akong mga pagsuroy-suroy: Ibutang mo ang akong mga luha sa imong botella; Wala ba (sila) diha sa imong basahon?

9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

Unya pagapasibogon ang akong mga kaaway sa adlaw nga ako mosangpit: Niini maila ko nga ang Dios dapig kanako.

10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

Sa Dios (ako magadayeg sa iyang pulong), Kang Jehova (ako magadayeg sa iyang pulong),

11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

Sa Dios gipahaluna ko ang akong pagsalig, dili ako mahadlok; Unsay mabuhat sa tawo alang kanako?

12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

Sa ibabaw nako, ania ang imong mga panaad, Oh Dios: Pagahatagan ko ikaw sa mga halad-sa-pasalamat.

13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.

Kay giluwas mo ang akong kalag gikan sa kamatayon; Wala mo ba luwasa ang akong mga tiil gikan sa pagkahulog, Aron ako magalakaw sa atubangan sa Dios Diha sa kahayag sa mga buhi?