Psaltaren 55

1 En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.

Til sangmesteren; med strengelek; en læresalme av David. Vend øret, Gud, til min bønn, og skjul dig ikke for min inderlige begjæring!

2 Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;

Gi akt på mig og svar mig! Mine sorgfylte tanker farer hit og dit, og jeg må stønne,

3 Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.

for fiendens røst, for den ugudeliges undertrykkelse; for de velter elendighet over mig, og i vrede forfølger de mig.

4 Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.

Mitt hjerte bever i mitt bryst, og dødens redsler er falt på mig.

5 Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.

Frykt og beven kommer over mig, og forferdelse legger sig over mig.

6 Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;

Og jeg sier: Gid jeg hadde vinger som duen! Da vilde jeg flyve bort og feste bo.

7 Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)

Se, jeg vilde flykte langt bort, jeg vilde ta herberge i ørkenen. (Sela)

8 Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.

Jeg vilde i hast søke mig et tilfluktssted for den rasende vind, for stormen.

9 Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.

Opsluk dem, Herre, kløv deres tungemål! For jeg ser vold og kiv i byen.

10 Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.

Dag og natt vandrer de omkring den på dens murer, og elendighet og ulykke er inneni den.

11 Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.

Fordervelse er inneni den, og undertrykkelse og svik viker ikke fra dens torv.

12 Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.

For ikke er det en fiende som håner mig, ellers vilde jeg bære det; ikke er det min avindsmann som ophøier sig over mig, ellers vilde jeg skjule mig for ham;

13 Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.

men det er du, du som var min likemann, min venn og min kjenning -

14 Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.

vi som levde sammen i fortrolig omgang, som vandret til Guds hus blandt den glade høitidsskare.

15 Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)

Ødeleggelse komme over dem! La dem fare levende ned i dødsriket! For ondskap hersker i deres bolig, i deres hjerte. (Sheol h7585)

16 Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.

Jeg vil rope til Gud, og Herren skal frelse mig.

17 Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.

Aften og morgen og middag vil jeg klage og sukke, så hører han min røst.

18 Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.

Han forløser min sjel fra striden imot mig og gir mig fred; for i mengde er de omkring mig.

19 Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;

Gud skal høre og svare dem - han troner jo fra fordums tid, (sela) dem som ikke vil bli anderledes, og som ikke frykter Gud.

20 Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.

Han legger hånd på dem som har fred med ham, han vanhelliger sin pakt.

21 Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.

Hans munns ord er glatte som smør, men hans hjertes tanke er strid; hans ord er bløtere enn olje, og dog er de dragne sverd.

22 Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.

Kast på Herren det som tynger dig! Han skal holde dig oppe; han skal i evighet ikke la den rettferdige rokkes.

23 Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.

Og du, Gud, skal støte dem ned i gravens dyp; blodgjerrige og falske menn skal ikke nå det halve av sine dager; men jeg setter min lit til dig.