< Psaltaren 55 >

1 En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.
To the Overseer with stringed instruments. — An instruction, by David. Give ear, O God, [to] my prayer, And hide not from my supplication.
2 Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;
Attend to me, and answer me, I mourn in my (meditation) and make a noise,
3 Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.
Because of the voice of an enemy, Because of the oppression of the wicked, For they cause sorrow to move against me, And in anger they hate me.
4 Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.
My heart is pained within me, And terrors of death have fallen on me.
5 Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.
Fear and trembling come in to me, And horror doth cover me.
6 Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;
And I say, 'Who doth give to me a pinion as a dove? I fly away and rest,
7 Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)
Lo, I move far off, I lodge in a wilderness. (Selah)
8 Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.
I hasten escape for myself, From a rushing wind, from a whirlwind.
9 Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.
Swallow up, O Lord, divide their tongue, For I saw violence and strife in a city.
10 Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.
By day and by night they go round it, on its walls. Both iniquity and perverseness [are] in its midst,
11 Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.
Mischiefs [are] in its midst. Fraud and deceit depart not from its street.
12 Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.
For an enemy reproacheth me not, or I bear [it], He who is hating me Hath not magnified himself against me, Or I hide from him.
13 Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
But thou, a man — as mine equal, My familiar friend, and mine acquaintance.
14 Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
When together we sweeten counsel, Into the house of God we walk in company.
15 Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)
Desolations [are] upon them, They go down [to] Sheol — alive, For wickedness [is] in their dwelling, in their midst. (Sheol h7585)
16 Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
I — to God I call, and Jehovah saveth me.
17 Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
Evening, and morning, and noon, I meditate, and make a noise, and He heareth my voice,
18 Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.
He hath ransomed in peace my soul From him who is near to me, For with the multitude they were with me.
19 Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;
God doth hear and afflict them, And He sitteth of old. (Selah) Because they have no changes, and fear not God,
20 Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.
He hath sent forth his hands against his well-wishers, He hath polluted his covenant.
21 Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.
Sweeter than honey hath been his mouth, And his heart [is] war! Softer have been his words than oil, And they [are] drawn [swords].
22 Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.
Cast on Jehovah that which He hath given thee, And He doth sustain thee, He doth not suffer for ever the moving of the righteous.
23 Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.
And Thou, O God, dost bring them down To a pit of destruction, Men of blood and deceit reach not to half their days, And I — I do trust in Thee!

< Psaltaren 55 >