Psaltaren 55
1 En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.
For the leader. With stringed instruments. A maskil of David. Listen, God, to my prayer. Don’t hide yourself from my pleading.
2 Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;
Hear me, and answer; for bitter is my lament.
3 Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.
I am wild with the noise of the foe, with the clamor of the ungodly; for they hurl disaster upon me, and attack me with fury.
4 Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.
My heart shudders within me, terrors of deaths press on me,
5 Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.
fear and trembling attack me, and horror wraps me round.
6 Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;
O for the wings of a dove: I would fly away and rest.
7 Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)
I would wander far away, find refuge in the wilderness. (Selah)
8 Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.
I would find myself a shelter from raging wind and tempest.
9 Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.
Confuse them, Lord, upset their plans; for I see violence and strife in the city.
10 Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.
By day and by night they make their rounds on the city walls, while within is crime and trouble,
11 Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.
within is ruin. Her market-place is never free of deceit and tyranny.
12 Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.
The taunts were not those of a foe that I could have borne; the disdain was not that of an enemy I could have shunned them:
13 Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
but it was you, my equal, my dear and familiar friend.
14 Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
We used to be so close, together we walked in God’s house with the crowd.
15 Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)
May death suddenly take them, may they go down to Sheol alive, for evil lives in their homes and their hearts. (Sheol h7585)
16 Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
But I will call on God, the Lord will save me.
17 Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
Evening and morning and noon I lament and moan. He will hear my voice;
18 Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.
though I am attacked by many he will rescue me, unharmed from the war.
19 Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;
God, who sits on his ancient throne will hear and will humble them, for they never change, they never fear God. (Selah)
20 Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.
My friend turned against me, betrayed his word.
21 Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.
His mouth was smoother than butter, but war filled his heart. His words were softer than oil, but sharper than swords.
22 Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.
Cast your burden on the Lord, and he will sustain you. He will never let the righteous be shaken.
23 Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.
But you, God, will hurl them down to the deepest pit. Bloody and treacherous people will not live out half their days; but I will trust you.
