Psaltaren 55
1 En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.
Voor muziekbegeleiding; met harpen. Een leerdicht van David. Hoor toch, o God, naar mijn bidden, En wend U niet af van mijn smeken;
2 Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;
Luister naar mij, en schenk mij verhoring: Van ellende loop ik radeloos rond.
3 Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.
Ik sidder voor het geschreeuw van den vijand, En het gehuil van den boze; Want ze storten rampen over mij uit, En bestoken mij grimmig.
4 Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.
Mijn hart krimpt in mijn boezem, En doodsangst bekruipt mij;
5 Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.
Vrees en ontzetting houden mij beklemd, En de schrik grijpt mij aan.
6 Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;
Ik dacht: Had ik maar vleugels als een duif, Dan vloog ik heen, om een wijkplaats te vinden;
7 Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)
Ver, ver weg zou ik vluchten, En een rustoord zoeken in de woestijn.
8 Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.
Ik zou mij haastig in veiligheid stellen Voor de razende storm,
9 Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.
Voor de wervelstorm, Heer, En voor de stortvloed van hun tongen. Want ik zie geweld ontketend, En de strijd tegen de stad;
10 Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.
Dag en nacht trekken ze om haar heen, Over haar wallen. Daarbinnen heerst onrecht en knevelarij,
11 Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.
En de misdaad troont in haar midden; En van haar pleinen wijkt Geweld noch bedrog.
12 Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.
En was het een vijand, die mij beschimpte, Ik zou het verdragen; Of een van mijn haters, die mij hoonde, Ik zou mij verschuilen.
13 Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
Maar gij, een man van mijn stam, Mijn vriend en mijn makker,
14 Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
Met wien ik vertrouwelijk omging, Eendrachtig leefde in Gods huis!
15 Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)
Moge de dood ze verrassen, Zodat ze levend in het dodenrijk dalen! Want boosheid heerst in hun woning, En slechtheid in hun gemoed. (Sheol h7585)
16 Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
Maar ìk roep tot God, En Jahweh komt mij te hulp.
17 Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
‘s Avonds, ‘s morgens en ‘s middags klaag ik en zucht ik, En Hij hoort naar mijn smeken.
18 Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.
Hij zal mij vrede schenken, mij van mijn belagers bevrijden, Al staan ze nog zo talrijk tegen mij op.
19 Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;
God verhoort mij: Hij zal ze vernederen, Hij, die van eeuwigheid op zijn troon is gezeten. Want ze zijn onverbeterlijk, En vrezen God niet;
20 Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.
Ze slaan de hand aan hun vrienden, En schenden hun trouw.
21 Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.
Hun mond is gladder dan boter, Maar vijandig hun hart; Hun woorden zijn zachter dan olie, Maar steken als dolken.
22 Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.
Werp daarom uw kommer op Jahweh, Hij zal voor u zorgen; En nooit zal Hij dulden, Dat de rechtvaardige wankelt.
23 Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.
Maar stort in het diepst van het graf, o mijn God, Die mannen van bloed en bedrog; Laat ze de helft van hun dagen niet zien, Doch laat mìj op U blijven hopen!
