Psaltaren 55
1 En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.
Přednímu kantoru na neginot, vyučující žalm Davidův. Slyš, ó Bože, modlitbu mou, a neskrývej se před prosbou mou.
2 Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;
Pozoruj a vyslyš mne, neboť naříkám v úpění svém, a kormoutím se,
3 Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.
A to pro křik nepřítele, pro nátisk bezbožníka; neboť sčítají na mne lživé věci, a s vzteklostí se proti mně postavují.
4 Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.
Srdce mé bolestí ve mně, a strachové smrti připadli na mne.
5 Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.
Bázeň a strach přišel na mne, a hrůza přikvačila mne.
6 Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;
I řekl jsem: Ó bych měl křídla jako holubice, zaletěl bych a poodpočinul.
7 Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)
Aj, daleko bych se vzdálil, a přebýval bych na poušti. (Sélah)
8 Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.
Pospíšil bych ujíti větru prudkému a vichřici.
9 Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.
Zkaz je, ó Pane, změť jazyk jejich, neboť jsem spatřil bezpráví a rozbroj v městě.
10 Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.
Dnem i nocí ty věci je obkličují po zdech jeho, a v prostředku jeho jest nepravost a převrácenost.
11 Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.
Těžkosti jsou u prostřed něho, aniž vychází chytrost a lest z ulic jeho.
12 Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.
Nebo ne nějaký nepřítel útržky mi činil, sic jinak snesl bych to; ani ten, kdož mne nenávidí, pozdvihl se proti mně, nebo skryl bych se před ním:
13 Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
Ale ty, člověče mně rovný, vůdce můj a domácí můj;
14 Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
Ješto jsme spolu mile tajné rady držívali, a do domu Božího společně chodívali.
15 Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)
Ó by je smrt náhle přikvačila, tak aby za živa sstoupiti musili do pekla; nebo jest nešlechetnost v příbytcích jejich a u prostřed nich. (Sheol h7585)
16 Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
Já pak k Bohu volati budu, a Hospodin vysvobodí mne.
17 Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
U večer, i ráno, též o poledni modliti se, a nezbedně volati budu, až i vyslyší hlas můj.
18 Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.
Vykoupíť duši mou, tak aby v pokoji byla před válkou proti mně; nebo veliké množství bylo jich při mně.
19 Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;
Vyslyšíť Bůh silný, a je ssouží, (neboť sedí od věčnosti, (Sélah) proto že nenapravují, aniž se bojí Boha.
20 Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.
Vztáhl ruce své na ty, kteříž s ním pokoj měli, a zrušil smlouvu svou.
21 Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.
Libější než máslo byla slova úst jeho, ale v srdci boj; měkčejší nad olej řeči jeho, a však byly jako mečové.
22 Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.
Uvrz na Hospodina břímě své, a onť opatrovati tě bude, aniž dopustí, aby na věky pohnut byl spravedlivý.
23 Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.
Ale onyno, ty Bože, svedeš do jámy zatracení; lidé zajisté vražedlní a lstiví nedojdou polovice dnů svých, já pak v tebe doufati budu.
